Melodifestivalen 2013 första delen

Satt och tittade på Melodifestivalen igår så som många andra gjorde igår kväll. Gina och Danny gjorde ett riktigt bra jobb, den som säger något annat kan väl försöka ställa sig själva scen och framför kameran för ca ett par miljoner tv-tittare, inte så himla lätt kanske. Men de var oerhört proffsiga och det kändes naturligt på något sätt. Låtarna var väl inte så euforiska precis igår och inte alla föll mig i smaken precis. De jag gillade var David Lindgrens Skyline, Cookies and Beans Burning Flags och Michael Finer & Caisa We're still Kids.

Veckans sämsta låtar står Eric Gadd, Jay Jay Johanson, Mary N´Diaye för. Den sistnämndas kommer småkidsen att gilla men usch va dålig den var, jag stängde av ljudet på tv efter första refrängen klarade verkligen inte av att höra mer av den. Eric Gadds låt är precis samma material som han brukar spotta ur sig så det var inga nyheter utan en mer gäspning men med en okay refräng. Jay Jay Johanson låt var en verkligen blek historia och jag kan inte säga att jag har lyssnat på hans musik innan så det är svårt att jämföra han med hans tidigare material. Men bra var låten inte.

Yohio's Heartbreak Hotel var lite uppfriskande och överraskande akt, lite upplyftande att en kille som ser ut som en liten japansk manga figur går ut och äger scenen som han gjorde, jag satt mer och tittade på framträdandet än lyssnade på låten, så nu vet jag inte om den var bra eller dålig. 

Men det som var höjdpunkten igår var mellanakten, den var riktigt bra och en helt klart musikalinspirerad akt som satt som en handske på handen. Är det något som SVT har slipat på så är det mellanakterna som år efter år står i en klass för sig. Bra gjort SVT.